För några år sedan åkte jag och familjen för första gången till Long Island utanför New York på den amerikanska östkusten. Här berättar jag om vårt möte med det amerikanska samhället och livet på Long Island ur ett svenskt perspektiv.
onsdag 12 december 2012
En amerikansk smörgåstårta
"Ingen reklam, tack!"-skyltar verkar vara ett okänt koncept här. Skall rota närmare i möjligheterna att avsäga sig den stora bunt reklam som fyller upp brevlådan varje vecka när vi blivit lite mer varma i kläderna. Just nu måste jag dock säga att det är alltför intressant att bläddra i broschyrerna. I dag hittade jag till exempel denna amerikanska variant på smörgåstårta.
tisdag 11 december 2012
Vår gata!
Efter att i tio år ha bott i centrala stan har vi nu en "egen" liten gata där barn kan springa ut själva, man kan cykla eller spela bandy på vändplanen utanför dörren. Inte för att vi sett till några andra barn än, men de kommer kanske ut till våren.
"Klart vi inte behöver mer än en bil" sa vi innan vi kom hit. Det visade sig dock att man inte kommer någonstans, verkligen ingenstans, utan bil här. Allt är som en jättestor förort, med stora vägar varvade med bostadsområden och shoppingcentra. Tänk E6:an vid IKEA Kållered. Enda skillnaden är att motorvägen har mycket mer trafik och rödljuskorsningar istället för avfarter med viadukter. Vi kommer behöva två bilar, men för att kunna skaffa bil måste man skaffa New York-körkort. Och för att få ett New York-körkort måste man gå en kurs, klara teoriprov och uppkörning och sist men inte minst lämna in sitt svenska körkort till DMV?!
torsdag 29 november 2012
Vi är på plats!
"Skall vi verkligen åka till ett land som har så många jordbävningar och orkaner hela tiden?" sa jag när vi började prata om att resa hit. Den 24 oktober landade vi på JFK. Den 29 oktober kom Sandy.
Efter att vi bestämt oss för att åka insåg jag hur mycket det är jag inte vet och hur mycket vi skulle ha att ta reda på på alla fronter. Jag startade denna blogg i syfte att på ett enkelt sätt dokumentera processen fram till dess att vi kom hit. Nu blev det inte så. När beslutet att åka hit väl sjunkit in lite var det nämligen dags för nästa, ännu större beslut. En ny bebis åkte högst upp på önskelistan och eftersom jag alltid varit ganska dålig på att vara gravid har större delen av det senaste året gått till att vänta på förlossningen och klara av vardagen med jobb, förskola etc. Tankarna på USA-resan sjönk ner till ett absolut minimum med motiveringen att "det måste inte göras i dag och det löser sig säkert ändå."
Nu är vi hur som helst på plats, J, E, M och jag! I dag kom ett par modeminstallatörer när J var på jobbet, E tränade springcykling på vändplanen, M testade det nyuppackade babygymmet och jag packade upp de sista väskorna. Snart skall vi nog komma något så när i ordning i nya lägenheten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)