Flyga med barn-frågor

Jag får många frågor om hur det är att flyga med småbarn och här kommer några svar jag nyss skrev ihop till ett annat forum:

Min yngsta var 6 veckor lagom till sin första USA-flygning för ett par år sedan och har sedan dess flugit tolv gånger till över Atlanten.

Min erfarenhet är att det går väldigt mycket lättare än man tror när man oroar sig på förhand, vilket är lätt att göra, speciellt när man är ovan. Vi har bland annat flugit Lufthansa, Air Berlin, Norwegian, Finnair.

På alla flygningar med småbarn jag gjort har följande gällt:

- Om man flyger med barn under två år utan eget säte måste barnet vid start och landning sitta i knät med ett litet extrabälte som man sätter fast i sitt eget bälte. Bärsjal, sele, basinett är ok när man väl är uppe men ingen har accepterat det vid start och landning. De brukar även vara väldigt tjatiga om att barnet skall sitta upprätt med huvudet framåt, vilket inte alltid har varit det lättaste. Dels har vi alltid tvingats avbryta eventuell amning eftersom det är svårt att amma i den positionen och det är även svårt med en sexveckors som sover att få till en upprätt position. Det brukar inte vara något problem egentligen, men kräver ibland lite extra jobb.

- Omgivningen har varit väldigt generös. Alla erbjuder sig att hjälpa till och är allmänt vänliga så länge de ser att man verkligen gör sitt yttersta för att göra resan så bra för alla närvarande man bara kan.

- I säkerhetskontrollen har vi kunnat ha med precis vad vi velat i vår "baby food"-väska. De har aldrig klagat på mängden vätska, öppnade eller oöppnade flaskor, blandad eller oblandad välling osv så länge jag framhärdat att det är mat till barnet. Vi fick till och med med oss en flaska Apotekarnes påskmust på planet en gång genom att klassa det som "baby food". Den gången såg de dock aningen misstänksamma ut. I USA har de aldrig sagt ngt alls, i Sverige har de ibland bett mig smaka på välling tex inför dem.

- Jag har inför varje resa stött på en mängd förståsigpåare som på olika sätt, säkert i all välmening, försökt övertyga mig om det dåliga i att resa med småbarn.

- Det går alltid lättare om jag är inställd på att det skall kräva 100% fokus från mig varje sekund för då blir jag lika glatt överraskad varje gång när jag får lite tid för mig själv.

- Lättaste sättet att gå på toaletten på planet med bebis tycker jag är att ha bebisen i sele/sjal på magen under tiden. Med ettåring har det för mig varit det lättaste att antingen lämna barnet i sätet (sovande eller absorberad av en film/bok/leksak och storasyskon eller främling som kan hålla ett extra öga öppet under tiden) eller ta med och sätta barnet på skötbordet som är ovanför toaletten (det är inte alls avsett att vara nedfällt när någon använder toaletten men med lite omak tycker jag det funkar för ett snabbt besök). Med tvååring har det lättaste för mig varit att lämna barnet i sätet med film/bok/leksak och förklarat vad jag skall göra och försökt vara så snabbt som möjligt.

Lycka till!

Den röda flaggan på brevlådan

Den amerikanska posten erbjuder sig att posta brev åt en om man lägger dem i sin egen brevlåda och fäller upp flaggan på sidan. Det är en tjänst som funnits sedan urminnes tider och regleras i en omkring hundra år gammal lag, men i dag var det premiär för oss att testa den.

För att kunna använda denna tjänst måste man dock ha en full service mailbox, vilket bland annat innebär att flaggan uppfyller reglerna i punkt 3.7 i regelverket U.S. Postal Service Standard Mailboxes, Curbside:

3.7 Carrier Signal Flag - Traditional, Contemporary, and Locked mailbox designs classified as Full Service shall have a carrier signal flag. The flag design must be one of the approved concepts depicted in Figures 1, 2, and 4. As shown in each figure, the flag must be mounted on the right side when facing the mailbox from the front. The flag must not require a lift or more than 2 pounds of force to retract. Additionally, when actuated (signaling out-going mail) the flag must remain in position until retracted by the carrier. The color of the flag must be in accordance with requirements described in 3.10. The operating mechanism of the flag must not require lubrication and must continue to operate properly and positively (without binding or excessive free play) after being subjected to test described in 3.15. Optionally, the flag may incorporate a self-lowering feature that causes it to automatically retract when the carrier service door is opened provided no additional effort is required of the carrier. The self-lowering feature cannot present protrusions or attachments and must not interfere with delivery operations in any manner or present hazardous features as specified in 3.2.

För övrigt går den amerikanska posten på knäna, varje dag går de back med osannolika summor. Hade USPS, eller United States Postal Service, varit ett privat företag hade det gått i konkurs för länge sedan men det är inget privat företag och postmonopolet finns fortfarande kvar.

Detektiver på MoMA

New York City och småbarn är på många sätt en enklare kombination än vad man skulle kunna tro. Däremot, att vid ett besök på ett konstmuseum se mer än en tiondel och verkligen ha glädje av det med två barn under sex år i släptåg har vi aldrig lyckats med.

Min erfarenhet av förskolebarn som skall se på konst är att ett barn är inget barn men två barn är en hel dagisklass. Att ta vara på New Yorks fantastiska utbud av konst tillsammans med barnen har därför varit näst intill omöjligt.

Förra helgen var vi trots detta på MoMA. Jag tänkte att E kanske kunde vara stor nog att faktiskt börja ha glädje av upplevelsen och jag tog med en barnvagn och en ipad för att kunna oskadliggöra M:s potentiella försök att distrahera oss. Det gick över förväntan! Verken var både fantasieggande (se Magritte på bilden) och förvånande (tänk Pollocks enorma färgskvättverk eller Mondrians rutmönster). Vi inhandlade en skrivbok där favoritverk kunde målas av och besöket dokumenteras efter detta och kommande museiäventyr.

Jag kan varmt rekommendera ett museum som MoMA för att introducera barn till konstmuseer. Museet är litet så man har god chans att det är slut innan alla blir för trötta. Det inrymmer väldigt många stilar på liten yta vilket gör jämförelser mellan olika typer av verk möjliga även för en förstagångsmuseibesökare. Det innehåller många oväntade (konstiga?!) saker vilket lockar till många skratt under besöket. Det har en hög koncentration av de allra mest kända konstnärerna, vilket underlättar för medföljande vuxna som inte råkar vara konstexperter själva.

Sista snödagen!

Rubriken är väl snarast att betrakta som en besvärjelse då jag förstås inte kan veta hur länge den här evighetsvintern skall dra ut. Skolorna är stängda i dag på grund av den myckna snön - en så kallad "snow day" alltså - säsongens fjärde.

När skolorna lägger terminsschemat finns det alltid med ett par snödagar i planerna eftersom det varje vinter åtminstone är några dagar då man inte vågar skicka ut skolbussarna på vägarna. Den här vintern har det dock blivit så många snödagar att man börjat korta ner påsklovet.

Vintern som verkar ha slutat extra tidigt i Sverige i år har här i stället slagit nya rekord varje vecka. Kallaste februari på 80 år, mest snö på evigheter, flest snödagar, mest is och salt på vägarna och så vidare.

Gott getdjursår!

När vi först kom till USA var vi väl medvetna om att vårt firande av högtider skulle öka betydligt. Vi ville ju förstås fortsätta fira midsommar, advent och lucia, men samtidigt ville vi ju jobba på att vår egen integration i det nya landet. Alltså räknade vi med att lägga till halloween, thanksgiving, fjärde juli med flera typiska amerikanska högtider. 

Vad som dock aldrig slog oss var alla ytterligare högtider som plötsligt skulle komma oss så mycket närmare utan att vara typiskt amerikanska utifrån vårt perspektiv. Vi firar till exempel i dag det kinesiska nyåret! 

E gjorde en kinesisk lykta i skolan inför firandet. Förra året blev det en drake av en papperspåse, ett par glasspinnar och färgat papper. Det är getdjurets år som inleds. Man kallar det ofta getens år eller fårets år på svenska (motsvarande på engelska). Den kinesiska benämningen på året betyder dock getdjur, ett begrepp som omfattar både får och getter.

Gott kinesiskt nyår!

Från lägenhet till hus

De allra flesta på Long Island har sina egna hus att bo i och i våra trakter är det klart mindre än 10% som hyr sin bostad mot mer än 30% i USA i stort. Ett skäl till detta är att det helt enkelt inte finns så många lägenheter och liknande typiska hyresobjekt här. Nästan alla bostäder är villor och skall man hyra är därför det naturliga att man hyr en villa av en privatperson som antingen inte lyckats sälja eller som har ett extra hus som en form av sparande eller investering. Det senare är vanligare än vi föreställde oss ur ett svenskt perspektiv.

När vi kom hit kändes det som vi hade fullt upp med oss själva, nytt jobb, ny bebis, nytt land, nytt språk för E, nytt liv och inte riktigt plats för ett hus mitt i allt. Vi hyrde då en lägenhet (eller kanske snarare ett lägenhetsradhus utan trädgård) i ett hyresområde. Fairfield är ett företag som bygger upp små bostadsområden av tvåvåningshus med upp till hundratalet bostäder i lägenheter eller townhouses (där man har både över- och nedervåningen). Alla bostäderna hyrs ut och Fairfield tar hand om allt från snöskottning till avloppsrensning. 

Fairfield finns över hela Long Island, har prydliga rabatter och utger sig för att tillhandahålla "luxury rentals", vilket är ett i högsta grad relativt begrepp. Jämfört med konkurrenterna är standarden på många sätt klart högre, men är man van vid svensk boendestandard blir man troligen inte överdrivet imponerad. Isoleringen är obefintlig, vitvarorna är nya men av dålig kvalitet*, heltäckningsmattorna likaså. I jämförelse med många lägenheter vi sett är det dock helt överlägset; E pratar fortfarande om någon av dem som "kisshuset".

Nu går vårt kontrakt snart ut och vi ser mycket fram emot att bli stolta hushyrare i stället. Kontraktet är just påskrivet och än så länge har inget gått snett.

*Mikron låter så mycket att vi trodde den skulle explodera innan fastighetsskötaren kom med lugnande (?) besked och sa att det var så den skulle låta.