Frisbeegolf på Long Island

Long Island, med sina 7,5 miljoner invånare, har en enda frisbeegolfbana. Den öppnade 2011 och ligger helt enkelt på en vanlig golfbana. Frisbeegolf är nog helt enkelt inte jättestort här. På Cedar Beach Disc Golf Course är hålen lika långa som de vanliga golfhålen och ligger i direkt anslutning till dessa. Det är en lite annorlunda känsla att spela på en så öppen bana när man är van vid skogsbanorna i Sverige där en stor del av utmaningen ligger just i att undvika alla träd som står i vägen. Det finns det helt enkelt inte ett enda träd att ta sig runt och hela spelet blir lite mer pang på. Det har helt säkert också sin charm även om jag saknar den extra dimension några arga träd mitt i vägen ger.

Man kan dock inte slappna av helt och hållet eftersom det lurar poison ivy i alla småsnår som ramar in banan. Det är ungefär som brännässlor fast tusen gånger värre. Nuddar man dem får man på sig en olja som tränger in i huden och ger upphov till stora kliande röda blåsor som sitter kvar i veckor. Man kan inte elda upp dem för då kommer oljan via röken ner i lungorna vilket är ännu värre än om den kommer på huden. Har man fått oljan på kläderna sitter den kvar och är lika farlig ett år senare om man inte lyckats tvätta bort den helt. Man möts på golfbanan av skrämmande skyltar med texten "Poison Ivy - keep out of bushes" och "Extreme warning" men också av mer uppmuntrande uppmaningar såsom "Just put it where it's gotta go" :)

Hurricane season

I veckan hörde jag att årets orkansäsong officiellt börjat - den pågår första juni till sista november. Varje storm får namn och man börjar på A varje säsong och arbetar sig sedan genom alfabetet under säsongen. I höstas hade man ju hunnit ända till S som i Sandy lagom till att vi kom till New York, så jag antar att det är rätt många stormar som skall passera. Årets första, Andrea, rullade in för några dagar sen längre söderut och i dag har vi märkt av den här i form av ett magnifikt ösregn, omkring 4 cm i timmen just nu. Själva stormen har dock bedarrat och klassas nu som en "post-tropical storm" enligt nyhetsredaktionerna.

Svensk nationaldag i USA

Sveriges nationaldag! Klarblå himmel och sol vilket är vad jag förknippar med varje nationaldag. I övrigt är det en hel del som skiljer sig från våra övriga nationaldagar. M är född - vi har alltså två flagglada småttingar, tur att vi packade många svenska flaggor. Vi är i USA - jag undrar om jag någonsin varit utomlands på nationaldagen förr? Vi missar symfoniorkesterns spelning i Slottsskogen - jag älskar nationalsången i allsångsversion ackompanjerad av denna orkester. Alla tycker det är festligt när vi kommer med våra svenska flaggor - hemma är det alltid någon som kommer med negativa kommentarer. Ingen annan bryr sig om att det är Sveriges nationaldag - fast det gör väl ingen hemma heller förresten...

En hel del är dock som vanligt på nationaldagen och jag är efter den lite snopna känslan på Valborg glad att vi har en del traditioner som inte är beroende av att vara hemma eller med vänner. Vi har för det första plockat fram alla våra flaggor. Jag tog fram fyra men E bara tittade på mig när jag sa att det räckte. E tog då saken i egna händer och plockade fram ungefär 200 till, både girlangvariant, små med fot och stora att vifta med. Köksbordet är fullpyntat så det är tur att vi kan äta ute i dag.

Vi har sjungit nationalsången så vi blivit blå. E hade glömt den (jag skämdes), men var förvånansvärt intresserad att att höra och sjunga den (då blev jag glad igen). Det var till och med så att jag tröttnade först och det vill inte säga lite. Det där med varför man skulle vilja dö i slutet fick jag dock förklara några gånger.

Sen skall vi förstås, som våran egna lilla tradition bjuder spela frisbeegolf och ha picknick. Det brukar vi göra i Skatås varje år på nationaldagen. Och sen E föddes har det också varit dags för det årliga familjefotot då med kameran uppallad på en stubbe och självutlösaren på. Det brukar bara behövas ungefär fyra försök à tio automattagna kort innan alla tittar in i kameran utan att göra alltför underliga grimaser.