Sveriges nationaldag! Klarblå himmel och sol vilket är vad jag förknippar med varje nationaldag. I övrigt är det en hel del som skiljer sig från våra övriga nationaldagar. M är född - vi har alltså två flagglada småttingar, tur att vi packade många svenska flaggor. Vi är i USA - jag undrar om jag någonsin varit utomlands på nationaldagen förr? Vi missar symfoniorkesterns spelning i Slottsskogen - jag älskar nationalsången i allsångsversion ackompanjerad av denna orkester. Alla tycker det är festligt när vi kommer med våra svenska flaggor - hemma är det alltid någon som kommer med negativa kommentarer. Ingen annan bryr sig om att det är Sveriges nationaldag - fast det gör väl ingen hemma heller förresten...
En hel del är dock som vanligt på nationaldagen och jag är efter den lite snopna känslan på Valborg glad att vi har en del traditioner som inte är beroende av att vara hemma eller med vänner. Vi har för det första plockat fram alla våra flaggor. Jag tog fram fyra men E bara tittade på mig när jag sa att det räckte. E tog då saken i egna händer och plockade fram ungefär 200 till, både girlangvariant, små med fot och stora att vifta med. Köksbordet är fullpyntat så det är tur att vi kan äta ute i dag.
Vi har sjungit nationalsången så vi blivit blå. E hade glömt den (jag skämdes), men var förvånansvärt intresserad att att höra och sjunga den (då blev jag glad igen). Det var till och med så att jag tröttnade först och det vill inte säga lite. Det där med varför man skulle vilja dö i slutet fick jag dock förklara några gånger.
Sen skall vi förstås, som våran egna lilla tradition bjuder spela frisbeegolf och ha picknick. Det brukar vi göra i Skatås varje år på nationaldagen. Och sen E föddes har det också varit dags för det årliga familjefotot då med kameran uppallad på en stubbe och självutlösaren på. Det brukar bara behövas ungefär fyra försök à tio automattagna kort innan alla tittar in i kameran utan att göra alltför underliga grimaser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar