På flyget till Florida

Nu sitter vi på ett flygplan igen. När E var bebis var vi bara på enstaka flygningar, men nu med M har det nästan blivit ett av de bästa sätten att komma ihåg och tidsbestämma olika utvecklingssteg. Jag kommer ofta på mig själv när jag funderar på saker som när slutade jag amma, när sa M sina första ord eller när de första stegen togs att jag först inte har en aning, men sen kan jag nästan alltid hänga upp det på om det var före eller efter en viss flygresa.

Jag pratade med en pilot på flygbussen i Göteborg en gång när jag just kommit från USA ensam med barnen. M var liten kunde i princip inte förflytta sig alls och vi diskuterade vilka åldrar småbarn är besvärligast respektive lättsammast att ha med på resa. Hans erfarenhet som pilot var att åldern mellan ett och tre är jobbigast eftersom barnen då kan röra sig mycket bra men inte har någon som helst uppfattning om vad det innebär att föra sig. Jag kan absolut hålla med om att det tillför en extra dimension till resorna när M blev mobil. Hittills har det dock inte ställt till med så mycket besvär även om det blir en hel del mer kringflängande i gaten i väntan på flyget. Samtidigt tror jag det kan vara ganska skönt för oss alla att skaka loss lite inför det långa stillasittandet och tyvärr är jag inte den som skuttar runt gaten i en timme om jag inte har en liten som morot.