Eget säte!

Jag tyckte alltid långflygningar kändes lite för obekväma och trånga innan jag började resa med en knatte i knät varenda gång. Inklämd i mitten av mittenraden med ett barn som ammas samtidigt som man själv skall balansera sin egen matbricka och personen framför fällt ner ryggstödet men man själv inte gjort det - det ger ett lite nyktrare perspektiv på definitionen av trångt.

Men i dag - vilken grej! Ett säte för mig och ett för M som kan sova så här gott lutad mot nalle. Jag vet knappt vad jag skall göra av all plats och luft omkring mig!